Living In OZ

hej hej! vi är numera ute på vägarna och kör camping all in med tält och gasspis. vi är sjukt duktiga. vår bils a/c är reparerad och fungerar nästan lite för bra, snacka om iskallt. nu däremot har radion lagt av i stället. vad fan? vi har redan lagt cirkus 1000 DOLLAR på reparationer redan. KUL. blir lätt till att äta gröt resten av månaden. nudlar vore lyx!

ville mest bara säga hej och berätta att vi lever. har passerat albany och befinner oss i denmark fem mil därifrån. ska försöka lägga upp bilder från våra senaste äventyr i bland annat torndirrup national park, men det får bli när jag har tid. nu ska jag sova. godnatt! tänk på mig här ute i bushen. saknar er alla!

då har man börjar packa ner sitt liv igen då. tvättat och städat. eftersom vi numera har en hel bil att packa in saker i så har jag organiserat med lådor etc. känns däremot inte som om jag kommer någonstans? saker ligger överallt, min säng är täckt av kläder som jag inte vet var jag ska packa ner, för att inte tala om kylskåpet. hur ska vi göra med all mat? bra planering var det, ja...

i morgon åker vi. ett arbetspass kvar.

minns ni när jag gick på antibiotika för någon månad sedan? det var ju på grund av ett myggbett på min underarm. och ni vet ju min filosofi, kliar det så kliar man! hur som helst så gick det inte så bra den gångern, myggbettet svullnade upp rejält, blev infekterat och jag fick gå till farbror doktorn som satte mig på en antibiotikakur.

nu har det hänt igen. i går morse fick jag några mystiska bett (myggor, bedbugs, några konstiga kryp?) i mitt armveck och de har inte viljat sluta svullna och irritera sig! jag har hela tiden varit noga med att klia SÅ LITE som möjligt och istället dränka armvecket i både hydrokortison & soov bite, samt att jag ätit både en och två clarityn och även superpiller vid namn xergic som ska hjälpa mot hudirritationer, men vad gör all den efforten när man ändå vaknar upp mitt i natten av att man tokkliar sig i armvecket? min arm är röd, varm, svullen och börjar se ut precis som förra gången.

vad ska jag göra? binda fast mina händer när jag går och lägger mig? klippa ner mina naglar till obefintlighet? sova med vantar? linda in armen? inte sova alls? amen fyfan. vad fan har jag gjort mot myggorna, va?

väl tillbaka från borneo tänkte vi att det var dags att slöa lite. vi hade dykt, trekkat och raftat. alltid någonting på schemat och i princip inte en dag när vi gått upp senare än åtta. efter två veckor av äventyr ville vi nu bara chilla några dagar, och var är bättre att göra det än på perhentian islands?





utsikt från vår bungalow.


söta frida.


några irlänska tjejer vi träffade, jag ch frida.


adam och jag.


mmm... frukost!

nu börjar det hända saker. fem till dagar att arbeta och sedan har jag gjort mitt sista pass här i hopetoun! då har jag faktiskt gjort mitt sista arbetspass under resten av min australienvistelse, vad sägs om den va?

på måndag lämnar jag och frida den här lilla byn för gott (eller?). vi påbörjar äntligen våran roadtrip runt australien och det ska bli så sjukt spännande! som jag har längtat efter det här. under vår vistelse i esperance passade vi på att köpa en slags gasspis och nu saknar endast en madrass så är vår campingbil fullutrustad (eh?).

hur som helst. jag ville bara tala om hur exhalterad jag är!!! snart lämnar vi hopetoun för att göra resten av australien. kan ju bli hur bra som helst?

vi lyckades få tag i jono och i går, söndag, hämtade han och sid upp oss i jonos hippievan lucy -71. fantastisk bil. hon tog oss till esperance på cirkus tre timmar. väl framme fick vi dock tråkiga besked om att både hostelet och de caravanparks som finns runtomkring var fullbokade! vad sjutton? som tur var känner jag och frida lite folk i den lilla staden så efter lite käk på red rooster cruisade vi in på våra vänner karl & rob's uppfart. en minut senare hade vi alla blivit placerade i vardagsrumssoffan med varsin öl i handen. äkta australiensk gästvänlighet! resten av kvällen spenderades hos dem och runt två drog sig alla tillbaka till sina respektive sovplatser. jag & frida tog gästrummet och jono & sid valde att sova i sina swags utomhus på gräsmattan, trots erbjudanden om husets alla soffor.

i dag gick mitt alarm igång vid sju. fast beslutna om att ta vara på dagen lyckades vi alla fyra masa oss upp trots väldigt få timmars sömn och en timme senare satt vi i the jetty cafe's utomhussoffor med varsin kaffe i handen och väntade på vår frukost. en superfin morgon med en värmande sol och en svag bris från havet, kan det kallas lycka måntro?

efter frukosten skulle vi iväg på olika ärenden så grabbarna släppte av oss i stan. vi hann gå runt i ungefär varenda affär esperance har att erbjuda, köpa ett simpelt campingkök, en stor filt vi ska ha i bilen och jag köpte dessutom ett par nya piratbyxor och en väska. dessutom tog vi en kaffe på det enda kafé vi ännu inte besökt samt handlade massa mat på woolworth's. klockan två var det dags att hoppa in i lucy igen och så började vår hemfärd mot hopetoun! trött tjej som jag var sov jag hela resan och klockan fem gled vi in på bakgården till hotellet. hemma igen!

trevligt äventyr och jag ska lägga upp lite bilder från den lilla roadtripen senare. först ska jag och frida titta på en film! hej hopp.

i går fick vi skjuts med steph upp till ravensthorpe. räddare i nöden, eftersom våran bil är inlämnad för reperation och vi var tvugna att ordna lite saker snarast möjligt där!

vi har nu fyllt i och skickat in en ansökan om internationellt körkort. det var mer omständigt än vi trodde. vi var tvugna att 1) fylla i en applikationsform, 2) ta ett passfoto, 3) kopiera fram- och baksida på körkortet och 4) få det verifierat av minst två personer med namn, adress och telefonnummer. dessutom är vi tvugna att skicka det via snigelpost till stockholm, där de ska behandla vår ansökan, utfärda körkortet och skicka tillbaka det. omständigt eller vad?

nu är allting i alla fall inskickat. håll tummarna för att det går vägen!

utöver våra små äventyr med bilen i morse så har dagen varit... konstig. eller vädret snarare. under tiden vi låg på stranden vände vinden, vilket medförde att varma vindar kom från inlandet och förpestade hela hopetoun. det räckte nu inte längre med att det var 40 grader varmt och svaga brisar från havet, nej, nu var det 40 grader varmt och olidligt varma och fuktiga vindar från australiens inland som jag väljer att kalla öken.

det var hemskt. ingen orkade vara ute. ingen orkade vara inne. ingen orkade ligga på stranden. ingen orkade röra på sig. till och med de stora svarta äckliga spindlarna som bor lite överallt tyckte att det var för varmt så de kröp ut ur sina alldeles för varma hålor för att i stället brännas till döds i solen. ordagrannt! de låg där och brändes sönder!

sen var det som att någonting hände. vinden vände och världens åskväder utbröt. regn, vind, åska. det var väl den urladdningen som behövdes, för nu är allt tillbaka som vanligt. det är visserligen lite molnigt men skönt och behagliga brisar från havet. folk kan andas igen och man svettas inte ihjäl av att blinka. konstig dag.

den 28e december var det ju som sagt beach party. har fortfarande inga bilder från själva festen i baren, men det kommer nog så småning om. tills vidare får ni nöja er med någon bild från efterfesten.
west beach by night:



frida, jag & abbie

 vår lediga dag. rester från julmaten plus skumpa som vi fick! 

vår julafton här i hopetoun, australien, såg ut såhär: