Living In OZ

i går blev jag bjuden på middag hemma hos en local vid namn tony. eftersom han verkade vara en av de bra personerna så tackade jag ja, och min nervositet innan middagen (eftersom det finns så många idioter) var helt i onödan. middagen bestod av rostat lamm, potatis och grönsaker och det var rena rama lyxmiddagen i min snåla backpackervardag bestående av nudlar och tonfisk.

tony och hans vänner visade sig vara mycket trevliga. att 1) kunna komma ifrån hotellet och 2) kunna ha ett vettigt samtal med någon/några är inte helt vanligt med tanke på hur många idioter det finns. tony har dessutom erbjudit sig att ta med oss till några av hopetouns guldkorn någon gång. nathalie, ägarinnan, berättade förresten i dag att han hade varit förbi hotellet i morse för att höra om vi ville åka med till stranden men både jag och frida hade sovit...! han hade lämnat sitt telefonnummer men eftersom våra mobiler inte har någon täckning här så vi har tyvärr inte kunnat höra av oss till honom. det får bli en annan gång, det är ju inte brist på tid i alla fall...