Living In OZ

klockan är kvart i två på natten, jag lyssnar på håkan hellström och tänker att hopetoun inte är så illa ändå. hade ett mindre breakdown i torsdags kväll och var i princip redo att lämna stället kommande morgon men tack vare lite pepptalk från frida sov jag på saken och vaknade lite gladare nästa morgon. i dag, måndag, känns livet mycket bättre och även om det här är en liten sketen byhåla så är jag redo att stanna här och jobba. jag behöver pengar och de behöver en awesome barmaid, så win/win!

sex veckor till. jag är odödlig.