jag har ett problem.
det här inlägget skulle egentligen inte handla om vädret. jag tycker synd om er som har vinter och är jävligt nöjd över att jag inte har det, men just den här gången tänkte jag faktiskt inte vara skadeglad och djävulsk.
jag har ett problem. någonstans inom mig hade jag hoppats att vetskapen om hur jag ska leva min framtid skulle komma som en blixt från klar himmel om jag inte tänkte på det så mycket. ni vet, en uppenbarelse. så jag gav upp allt jag hade (ta mig inte fel nu) och gav mig ut i världen. innan denna uppenbarelse kom och jag skulle fokusera fullt ut på studier och utbildning och sedan jobb jobb jobb, ville jag ju hinna se så mycket som möjligt. resa. så det var vad jag beslutade mig för att göra och nu är jag här, i australien med strålande solsken och nya upptäckelser varje dag, men tror ni att jag har blivit klokare av det?
nog för att jag inte har bråttom. verkligen inte. men jag börjar förlora tron på denna kommande uppenbarelse som jag så helhjärtat räknat med. att jag skulle få upp ögonen för studier och finna viljan att sätta mig i skolbänken ytterligare tre till fem år, det verkar inte hända. jag saknar inte sverige. jag saknar inte skolan. någonting jag däremot upptäckt, är fenomenet mersmak.
så nu sitter jag här. ansökningarna inför hösten har startat och jag har cirka en månad på mig att skicka in en. samtidigt står Mersmak bakom min rygg, knackar mig lätt på axeln och när jag vänder mig om tittar Mersmak mig djupt i ögonen med de oskyldigaste hundögon jag någonsin skådat. han säger ingenting, men vi båda vet det...
jag har ett problem.
Ja, Cicci! Du är bara 21 år och du har tid att fundera. Däremot behövs det ju pengar till att resa, men det fixar sig nog på något sätt. Man kan ju också jobba som volentär, fast det kostar ju också. Är problemet inte större så ta det lugnt och njut av din fortsatta tid i Australien och på NZ. Tids nog kommer du på vad du ska göra. Du var ju osäker innan du for iväg och nu har du jobbat och levt livet, hur ska du ha nått någon klarhet.
Kram mamma
... someone's been bitten by the travel bug ... jag kanner igen den kanslan lite latt. Det ar ingen bradska. Om du anda inte vill lasa sa chilla lite till. Det finns manga som ar aldre an du som inte har borjat plugga an. Typ jag, typ min syster, typ Jessica, Sara P, Harley m fl. Det loser sig sa smaningom. Kram!
...typ jag! När jag kommer hem är jag 23 och livet är över. ;) Chilla kompis och ta ett andra års visum!
Hej Cicci! Kommer du ihåg Camilla från rg-gymnastiken? (hoppas det, med tanke på alla timmar vi spenderat i hallen ;p)Hittade till din blogg för ett tag sedan och har tjuvläst sen dess ;)
Tänkte bara säga att jag hade panik förut eftersom jag inte visste vad jag ville göra och slängde mig på olika utbildningar och sökte varenda jobb på ams.
Nu fick jag förvisso min uppenbarelse för snart två år sen men såhär i efterhand undrar jag varför jag hade så bråttom och inte "levde det oförutsägbara livet" lite längre...dessutom är många på min utbildning äldre än mig så ingen panik utan upptäck du världen lite till =)
Kram på dig!
Camilla, klart jag kommer ihag dig! Kul att du hittade hit! Kanns skont att hora alla saga att man inte behover stressa. Jag vet ju egentligen att det ar sa, men sen traffar man massa britter som ar 20 och fardigutbildade. Da blir man ju lite imponerad...
Jag tar till mig av alla era ord och tackar och bugar for supporten. Forhoppningsvis nar jag nagon narmre klarhet snart i alla fall, och gor jag inte det detta ar sa ar det inte hela varlden :)
